Wednesday, September 9, 2009

På tåget mellan Paris och Strasbourg för ett möte med politiska utskottets sekretariat.
Igår sammträdde Europarådets parlamentariska församlings (PACE) byrå i Paris Återigen en lång diskussion om generalsekreterarvalet. Nu har dock stridslusten minskat och majoriteten skiftat, 13 röster för och 5 mot att sätta upp valet på dagordningen under septembersessionen. Det förefaller nu sannolikt att församlingen genomför valet. Ministerkommitten står fast vid sin kortlista med de två socialisterna Jagland och Chimozevich. De 5 av oss som röstade mot kämpade för vår partikamrat EPP kandidaten van den Brande.
Luc van den Brande har satsat all prestige och kraft för att bli vald. Även om det nu verkar helt utsiktslöst kräver vanlig medmänsklighet och partilojalitet att vi ger honom stöd ända in på upploppet. I politiken är det annars alldeles för vanligt med opportunism, som innebär att en förlorare lämnas utan minsta omtanke.

Jag har precis återvänt från en resa till kommunistkina, Där avhölls två årligen återkommande konferenser om samarbete och om outsourcing. I år gick de av stapeln i Changchun och Nanjing.
Det är oklart varför jag blev inbjuden. Värdarna verkade inte ha en aning om att de bjudit in PACE rapportör om kommunismens brott. Jag ansträngde mig för att vid mina anföranden tydligt, men artigt framföra kritik mot bristen på mänskliga rättigheter, demokrati och rättstat.Under outsourcingkonferensen var det tacksamt att hänvisa till behovet att värna humankapitalet; alltså bättre profit med respekterad personal och en omgivning där lagstiftningen skyddar både individen och företaget.
Kina är mycket inriktat på affärer, moderniseringen går fort, ofta på bekostnad av människors liv, och hälsa såsom i kolgruvor och fabriker.
Jag talade med de ungdomar som utgjorde konferenspersonal. De hävdade att Kina vidareutvecklar socialismen i enlighet med Marx tankar. Jag gissar att den gamle kommunisten roterar i graven. Dagens Kina har kombinerat en rå kapitalism utan lagar med kommunismens förtryck. Avsaknad av yttrandefrihet, endast ett politiskt maktparti; vars beslut ej kan ifrågasättas, ingen religionsfrihet, samt censur på Internet. Lustigt nog lyckades jag logga in på förbjudna sidor, trolige eftersom min uppkoppling gick via riksdagens server.
Enligt Epoch Times så har nu över 60 miljoner medlemmar lämnat kommunistpartiet. Det tidigare svåruppnåeliga medlemskapet erbjuds nu på fängelserna till dömda förbrytare.
Senaste spektakulära avsägelsen och avhoppet är en känd reporter vid Folkets Dagblad, dennes avsägelse kommer säkert inspirera fler.
Till och med partisekreteraren i provinsen Nanjing tillstod, efter en fråga från mig att Kina troligen kommer att övergå till ett flerpartisystem. När makten känner marken gunga är man beredd ta till drastiska åtgärder, jag hoppas verkligen det går fredligt till så att man inte råkar in ett nytt inbördeskrig. Varje gång under historien, som Kina haft överskott på män ( idag ca 20 miljener fler unga män än kvinnor) har inbördeskrig utbrutit.
Tecknen på förändring och regimens fall är många. Förutom partiavhoppen genomförs massiva protester mot allt möjligt runt om i landet, (förra året över hundra tusen protester) mer eller mindre organiserade oppositionsgrupper verkar inom Kina, dessutom ökar antalet högnivåavhopp till utlandet. Slutligen är kostnaderna för miljöförstörelse enorma. Inte ens Kinas stora överskott täcker kostnader för att återställa långtgående förstörelse. Man har bedrivit rovdrift på naturen på samma sätt som i Sovjetunionen. Detta gör att staten tvingat banker låna ut pengar till statliga företags darriga investeringar. Risken för bristande bankbubbla är hög.

På väg till Kina passerade jag Island och höll huvudanförandet vid lanseringen av kommunismens svarta bok översatt till Isländska.
Det är viktigt att alla länder håller diskussionen om kommunismens och nazismens förbrytelser levande. Dagens unga har ofta dimmiga begrepp om järnridå och Berlinmur. I år är det 70 år sedan Molotov Ribbentrop pakten där kommunister och nazister styckade Europa mellan sig. Det är 30 år sedan modiga balter skickade si Baltic Appeal till FN och Högsta Sovjet med krav på självständighet. Det är 20 år sedan Baltic way där man höll händer tvärs igenom de baltiska länderna för att kräva uttåg av sovjetiska trupper. Också 20 år sedan massakern på Himmelska fridens torg och 50 år sedan det stora upproret i Tibet. 60 år sedan Mao tog makten i Kina, och faktiskt också 60 år sedan Europarådet bildades av framsynta statsmän i akt och mening att värna demokrati, mänskliga rättigheter och rättstat.
Alltså en kombination av ruskiga jubileer och hoppingivande. Inte konstigt kommunisterna i kina är oroliga för år med en nia som slutsiffra.

Denna vecka kommer att fortsätta med Övervakningsutskottet ( monitoring) i morgonhuvudpunkten lär bli Rysslands ovilja att fullfölja sina åtaganden i fredsöverenskommelsen med Georgien.
Politiska utskottet sammanträder på torsdag. Vi kommer bland annat diskutera mellanöstern, FN reform, konfliktförebyggande, samt den avsiktliga massvälten i Ukraina på 30 talet
Jag avslutar veckan med att vara ordförande för en konferens om framtiden för mänskliga rättigheter i Europé. Konferensen är en del av Europarådets 60-årsfirande