PACE Juni

Just nu pågår sammanträde med PACE byrå. Diskussion om valet av generalsekreterare. Parlamentariker och ministrar är fortfarande på kollisionskurs. Dessvärre håller dock enigheten bland parlamentarikerna på att luckras upp. EPP och EDG är fortfarande eniga om att avlägsna valet från dagordningen. Socialistgruppen är splittrad medan liberalerna förefaller ha svängt.

Det är trist att så mycket tid går åt till interna strider i COE. Vi borde fokusera på politik; just nu är det situationen i Iran som borde uppta största möjliga uppmärksamhet.
Prästregimen har kastat hela masken och visar sitt rätta ansikte fullt ut. Regimen har under 30 år trampat mänskliga rättigheter under fötterna. Fängslat och mördat oppositionella förhindrat alla former av yttrandefrihet. Samtidigt har ekonomin misskötts inflation och arbetslöshet galloperar.
Det verkar som om den stora tysta majoriteten nu fått nog. Vi skall inte göra oss några illusioner om den formella oppositionen, den är också en del av teokratin, men nu har den fått symbolisk betydelse för det folkliga motståndet. Jag tror att point of no return passerats, det är dock svårt bedömma hur lång tid det tar innan regimen faller. Risken är stor att vägen dit blir blodig.
Vi har en skyldighet att visa solidaritet med Irans folk