Kriget mellan Ryssland och Georgien har verkligen förändrat stämningen i hela södra Kaukasus.
Då jag för ett år sedan deltog vid återinvigningen av Villa Petrolea, (Villan uppfördes av bröderna Ludwig och Robert Nobel, och var högkvarter för Nobels oljeindustri samtidigt som den var Nobelfamiljens hem.)var Azerbaijans svansföring gentemot Ryssland fortsatt hög. Man sade sig värna sin självständighet och möjlighet att sälja olja och gas till vem man vill.
Då jag för en vecka sedan åter var i Baku talades om vikten att ha goda relationer till den store grannen i norr, dessutom hade ett avtal om försäljning av gas (till Ryssland) just undertecknats.
I Baku ser man tydligt att Azerbaijan klarat den ekonomiska krisen bättre än många andra länder. Givetvis spelar olja och gas, trots prisfallet, en stor roll i det bättre utgångsläget. Nu siktar man på att höja standarden inom hälso och sjukvård.

Under den gångna veckan firade vi lilla Nicoles 7-årsdag, jag hade blivit utkvittad för att kunna vara hemma. Det är viktigt att göra kvalitetsaktiviteter med barnen då och då. Pojkarna och jag var i fjällen över påsk, lillan ville hellre vara hos mormor i Landskrona.

Jag får ofta frågan hur klarar du kombinationen små barn (12,10,7)Riksdagen och stora internationella uppdrag?
Först och främst gäller det att hitta kvalitetstid med barnen. Jag tillbringar mer och bättre tid med mina tre små än jag gjorde med deras storebror, nu 30 år, trots att jag då jobbade all tid hemma i Göteborg. Då hade jag långa dagar, sammanträden på kvällarna och ofta möten under veckosluten. Nu kan jag vara närvarande då jag är hemma.
För det andra har jag en barnflicka som ställer upp i alla lägen och som barnen gillar.
Slutligen har vi ett stort nätverk med bland andra min stora son Jacob, hans sambo Malin, och deras dotter Elsa, som gör mina små till farbröder och faster, min tandläkarkollega Parinaz som varit ett stöd för familjen ända sedan Louise insjuknade för 4 år sedan, min brors svägerska Kerstin ( pensionerad) familjerna Hallberg och Olofsson samt goda grannar på Oterdahlsgatan.

Den kommande veckan är det session för parlamentariska församlingen (PACE) i Strasbourg.
I år är det 5é gången Forum for the future of Democracy hålles, detta år i Ukraina. Forum organiseras via ett advisory board bestående av alla 47 medlemsländernas ambassadörer, några representanter för Europarådets kommunalkongress, några företrädare för NGO´s samt slutligen undertecknad som parlamentarisk gisslan.
Ambassadörerna föredrar beslut genom konsensus, de tycker omröstningar är obehagliga. Näst års Forum är tänkt att hållas i Armenien; Parlamentariska församlingen har invändningar eftersom demokratutvecklingen i Armenien lämnar mycket övrigt att önska. Politiska fångar dödskjutningar i samband med senaste valen etc.
Jag deklarerade att vi (PACE) är mot att hålla forum i Armenien om inte tydliga förbättringar för mänskliga rättigheter och demokrati kan påvisas. Givetvis blev det ingen riktig omröstning, men jag fick synpunkten noterad i protokollet Den enda som öppet vågade uttala stöd var Tysklands ambassadör.
Ett argument för Armenien var att Forum kan hjälpa föra landet i demokratisk riktning. Min invändning var att peka på forum i Moskva för tre år sedan, där har ju utvecklingen varit god……elller?

Den centrala debatten under sessionen borde vara onsdagens heldag om Ryssland och Georgien efter kriget. Uppfylles löften och krav från fredsöverenskommelsen?

Dock kommer säkert generalsekreterarvalet att ta mycket tid från viktiga frågor. Ministrarnas ställföreträdare ambassadörerna) har gjort en sk kortlista två av fyra kandidater kvarstår. Båda är socialister den ena norsk sosse och den andra polsk fd kommunist. Valet liknar den modell man har i Iran där väktarrådet avgör vilka som får kandidera.
Ambassadörerna följer strikt de sk Junckerkriterierna om betydande regeringsvana. Eftersom båda de utslagna är gruppledare i församlingen EPP respektive liberalerna förutser jag strid inför samrådet mellan församlingen och ambassadörerna på torsdag

Strasbourg 2009-04-26