Dumpad krigsmateriel i GP 11 Augusti

Dags att ta itu med gömda hot i Västerhavet Havsdumpning.
65 000 ton giftiga substanser och 100 000 minor har dumpats i Västerhavet och Östersjön efter andra världskriget, skriver Göran Lindblad (M).
window.Fusion.space("440x60_mitt_i_art");
Relaterat
window.Fusion.space("150x60_hoger_art");
Under sommaren har det övertydligt visats vad som kan hända om ett oljeborrhål springer läck. Vi har inga oljeborrhål i närområdet men det finns åtskilliga andra tickande bomber i Skagerack och Kattegatt. Där ligger kemiska stridsmedel.
Fokus har under årets lopp legat på situation i Östersjön, som är ett grundare hav och där troligen mer farligt materiel sänkts under årens lopp. Senast i samband med Sovjetunionens upplösning och kommunismens kollaps. Västkustens fiskare vet dock att faror lurar även på Västerhavets botten. Dumpning av kemiska stridsmedel skedde bland annat i Norska rännan 25 sjömil sydost om Arendal och 19 sjömil väster Måseskärsfyren, på 200 respektive 700 meters djup. Det är hög tid att avgöra om åtgärder bör vidtas för att skydda hälsa och havsmiljö.
Segrarmakterna dumpade
Efter andra världskrigets slut ärvde segrarmakterna 300 000 ton ammunition och krigsmateriel från Tyskland. De enades om att dumpa det på flera tusen meters djup i Atlanten. Redan detta får betraktas som ett tveksamt tillvägagångssätt, åtminstone med dagens mått mätt. Överenskommelsen följdes inte, utan i stället sänktes 1947 hela pråmlaster i Skagerack, Kattegatt och Östersjön. En del av dessa platser lär inte vara mer än, något tiotal meter djupa.
65 000 ton anses bestå av giftiga substanser såsom senapsgas, nervgas och arsenik. Senapsgas är egentligen inte en gas utan en seg substans som när omgivande metallhöljen rostat bort friläggs i stora klumpar. Dessa riskerar att fasta i trålar och orsaka allvarliga skador på människor. Forskare har inte kunnat utesluta att de läckande objekten är giftiga för fiskar och därmed även människor.
Den totala mängden kemiska stridsmedel som dumpats i Sveriges närhet uppskattas av Försvaret till 200 000 ton. På 60-talet dumpade DDR stora mängder i Östersjön. Till de kemiska vapnen skall läggas de 100 000 minor som dumpades i Västerhavet och Östersjön. Dessa ligger, eller rör sig över havets botten. Många minor sveptes, men experter menar att risken är stor för att de som finns kvar fortfarande är fullt funktionsdugliga. Själva hornen har en närmast obegränsad livslängd. Dessutom kan sprängämnet i minorna ha förändrats och risk för självantändning kan inte uteslutas. Minorna kan utgöra en fara vid ankring, trålning, dykning och undervattensarbeten. 2005 fick en fiskare upp en mina i trålen utanför Göteborg.
Avgör vad som dumpats
Första steget bör vara att avgöra var dumpningarna skett, vad som dumpats och vilka ämnen dessa föremål innehåller. Det är dock lättare sagt än gjort då segrarmakterna hemligstämplade informationen. Länder är inte folkrättsligt förpliktade att lämna ut information om dumpningen och 1997 förlängde Storbritannien och USA sekretessen med ytterligare 20 år. Experter är eniga om att det dumpade materialet inte bör bärgas, eftersom detta riskerar att göra mer skada än nytta. Det har diskuterats inkapsling i betong, men det är omöjligt så länge det inte kan sägas säkert var materialet finns, .
Olika organ har utrett frågan, inte minst i samband med projekteringen för Nordstream-pipelinen i Östersjön. Det är hög tid för grundläggande analys även i Västerhavet.
Därefter bör berörda stater ta ett samlat grepp för att skydda fiskare och havsmiljö. Europarådets Parlamentariska församling utfärdade 2008 en rapport och en resolution, endast med sikte på situationen i Östersjön. De rekommendationer som gjordes är dock relevanta även i fråga om Västerhavet och den viktigaste av dem är naturligtvis att Storbritannien och USA omedelbart bör häva sekretessen gällande dumpningsplatserna.
Göran Lindblad (M)
Publicerad 11 augusti 2010
//